Homofamiljer
Hade frör några veckor sedan en lång diskussion med en kollega om homofamiljer. Jag och sambon vill ha barn i framtiden och det är ju lite besvärligt när man inte kan göra det på naturlig väg. Nu har vi bara pratat lite löst om det här, har ju för tusan inte ens varit tillsammans i ett år än. Men planen är att jag (som är äldst) ska inseminera mig om 2-3 år, och sedan 2 år senare ska sambon klämma ur sig ett halvsyskon med samma donator. Det låter ju enkelt i teorin, men lär ju bli en himla massa meck med att fixa donator och sånt, men som sagt det blir en senare fråga.
Det som jag och kollegan diskuterade idag är huruvida barnet får en bra uppväxt med 2 mammor och ingen närvarande pappa. Jag är inte så naiv att jag tror att barnet inte alls kommer lida något av det, självklart blir uppväxten svårare när man inte har "normala" hemförhållanden. Men jag tycker ändå inte att det är något fel i att bilda en "homofamilj". Vi är 2 vuxna människor som kommer älska våra barn som vilka andra föräldrar som helst. Jag tror att största problemet för barnen (och även för oss) kommer bli omgivningens åsikter och fördomar.
Kollegan hade också åsikten om att det måste vara bättre att ta en donator som man känner, och att låta honom ha regelbunden kontakt med barnet. Det kanske är sant? Eller så blir det ännu mer förvirrande att ha en pappa som dyker upp som gubben i lådan nån gång ibland? Hur som helst så kommer det inte bli aktuellt från oss, en anonym donator känns bättre.
Åsikter på detta? Kommentera gärna =)
Det som jag och kollegan diskuterade idag är huruvida barnet får en bra uppväxt med 2 mammor och ingen närvarande pappa. Jag är inte så naiv att jag tror att barnet inte alls kommer lida något av det, självklart blir uppväxten svårare när man inte har "normala" hemförhållanden. Men jag tycker ändå inte att det är något fel i att bilda en "homofamilj". Vi är 2 vuxna människor som kommer älska våra barn som vilka andra föräldrar som helst. Jag tror att största problemet för barnen (och även för oss) kommer bli omgivningens åsikter och fördomar.
Kollegan hade också åsikten om att det måste vara bättre att ta en donator som man känner, och att låta honom ha regelbunden kontakt med barnet. Det kanske är sant? Eller så blir det ännu mer förvirrande att ha en pappa som dyker upp som gubben i lådan nån gång ibland? Hur som helst så kommer det inte bli aktuellt från oss, en anonym donator känns bättre.
Åsikter på detta? Kommentera gärna =)
Kommentarer
Trackback
